Avatar – Självhat till absurdum.!Spoiler!

2 02 2010

Avatar är en helt otrolig film. Det är andlöst vacker, jag fann mig flera gånger få svindel när de sprang runt på höjderna. Det är den klassiska pocahontas-sagan. Och efter att man kommit över behovet av att nynna ”Im blue di didi dada” så var de en jävligt bra film. Även om de logiska luckorna i godhetens namn stundtals retade gallfeber på mig.

1. De var jagare/samlare. Människan kanske inte börja döda varandra i drivor förrens vi uppfann civilizationen, men jagare/samlare samhällen är extremt revirtänkande och med det; våldsammare, de måste vara.

2. Hur kan en pacifistiskt folk ha en sådann välutvecklad krigarkultur? En krigarkultur som toppas av klansamhället. Klansamhällen är en krigarkultur, för att inte tala om att kunna mobilisera 2 000 krigare på ett dygn. Fråga bara Tolgfors om hur svårt det är när man inte krigat på 200 år.

Det är helt okej för att filmen skall funka, men jag trodde att allas prat om en revolutionernade film faktiskt hade lite djup, vi i TV-spelsgenerationen är inte bara imponerade av häftig grafik. (Trodde jag).

Dessa blå är inte pacifister och lever i harmoni med naturen för att de VILL. utan för att de MÅSTE. Hela planeten delar nervsystem… om vi hugger ner träd ger inte allt för mkt effekt för oss, medans de blå förlorar nervtrådar till sin ryggmärg. Det är inget nobelt i att överleva?

Vad är det med den amerikanska hollywood vänstern och dess hat mot den vita rasen? Samma avsky går att finna i delar av svensk vänster. Även om det inte är samma vänster.

Jag grät en gång under hela filmen…

Det var när de blå slog tillbaka. När de förssvarade sitt hem. Då grät jag. Inte av glädje eller sorg för de blå. Utan för att känslan man känner när de stormar kulsprutorna, stoltheten, styrkan. Den känslan är förbjuden, framförallt i Sverige men även i så patriotiska länder som USA.

När skäggiga män dödar våra kvinnor och barn, finns det dem som anser att vi inte skall försvara oss, som fortfarande anser att de är fel att slåss för det som är sitt. Att försvara sitt hem. Trädet man klättra i, stigarna man sprang längst. Vårt sätt att leva!

Vad behövs för att dessa självhatande människor ska sluta må dåligt för historien och ta tag i nuet, i framtiden!?

Då grät jag… när jag insåg att något så grundläggande i en mänsklig existens, något vi hyllar på film. Är belaggt med så stark Tabu i mitt egna Fädernesland.

/Halldin

Annonser