I en annan del av Köping

6 02 2008
Om jag skrattar åt en handikappad människa på stan, så gör jag fel?
Om jag skrattar åt en handikappad människa på TV, så gör jag rätt?
När jag var 10 år gammal och skratta åt min första handikappade individ som stod o lekte väderkvarn, fck jag en tillsägelse av min far. Så gör man inte, fick jag veta.
Jag förstod inte helt, han var ju uppenbarligen rolig. Men jag lydde min far.
Nu så låter man dem ha ett eget program, där man skattar sig tårögd åt exakt samma saker som jag 10 år gammal skratta åt.
Men det är på TV, alltså ok. En del säger att de skrattar med dem, inte åt dem. Ursäkta? Det står en individ och leker väderkvarn på tv och du skrattar.
Antingen är utvecklingstörda och handikappade lika mycket värda som ”oss andra” eller så är de inte det. Det finns inget mellanläge.
Den moral som ”En annan del av Köping” symboliserar får mig att känna mig äcklad. Som om någon just bajsat på mig.
Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: