Det är måndag, man sitter på jobbet och försöker få ordning efter förra veckans snökaos. I telefon frågar en röst hur det står till “fast det är måndag?”…
Ja… säger jag, “det duger väl”. Men inombords har jag ont i bröstet. Jag är inte den blödiga typen. Men mot detta kan jag inte hålla emot. Jag beklagar så otroligt hårt de inträffade och jag skänker mina tankar till kamraterna på plats och de anhöriga. Jag önskar jag kunde ge er alla en kram, ta en del av er smärta och sorg. Om inte annat så bara som ett tack, för att ni tog steget att hjälpa när jag sitter kvar i min lilla byhåla i Sverige.
Här sitter jag och kämpar mig svettig för att få ordning på ett par inrikes transporter. Men i en annan del av världen, av Sverige. Är livet inte lika enkelt.
Jag beundrar er.
/Halldin
Halldin
Andersson
Halldin, du skall inte ta illa upp om vad de som hände att de hände.
De är snällt att du lägger din själ i andra människors sorg, men gå inte ner i de djupet när du har de bra annars. Försök vara glad.